Rädslan

Rädslan att förlora den jag älskar så fruktansvärt mycket gör mig så sårbar mentalt att jag är rädd att säga eller göra fel saker.. Hon betyder så mycket för mig fast hon är ett ex till mig…

Hon har sagt att hon har känslor kvar för mig och vill vara singel ett tag men att jag inte ska förlora hoppet på att det kanske kan bli vi…

När hon sa det just den dagen brast det inombords av rädsla att det inte kommer vi bli igen… mådde skit rent ut sagt.. försökte ”vara normal” men gick fan inte… blev bara värre av tanken… men samtidigt så sa jag ju också hur det kändes för mig när hon sa det, att chansen för att det blir vi minskades markant..

Men skulle hon hitta någon skulle jag vara glad för hennes skull även om det inte var jag som fick ge henne lyckoruset, få henne att känna sig speciell mm…

För allt jag vill är att hon ska må bra och få vara lycklig… om jag bara blir hennes vän får jag acceptera det även om det kan bli jobbigt ibland men som sagt, bara hon får vara lycklig är jag lycklig för hennes skull…

_____________________________________________________________

Att vara kring henne gör mig absolut inget det är jag så gärna så och pyssla om henne när hon är dålig etc… Ibland när det är jag som är dålig eller så, så vet jag inte hur/vad jag ska göra, jag vill inte få henne att känna sig tvingad att pyssla om mig eller så för det mår jag skit över… så när jag hade lunginflammation sist så struntade jag i min hälsa för att kunna pyssla om henne ist…

Hon får mig att må så sjukt bra men jag får känslan av att jag bara är i vägen för henne och får henne att må dåligt… vågar jag säga detta?? Nej för att jag är så förbannat feg men framför allt jävligt rädd att såra henne om jag säger det, så jag är tyst istället å hur bra är det då??… 

Nej dags för te och kanske film OaU